Igår var det en svår dag. En av mina kollegor får sluta. Efter 18 år i bolaget. En klippa, en stark ledare och framförallt en förebild. Respekterad och uppskattad av alla. Internt.

Har inte längre ägarnas förtroende.

Igår kommunicerades det. På morgonen. Enkel process plan. Bortträngda känslor. Nu kör vi. Men min kollega bröt ihop. Klarade inte av att säga  att han lämnar. Jag fick ta det. Rösten skälvde. Tårarna rann. Professionellt? Nej, inte det minsta. Mänskligt? Absolut.

Dagen var tung. Sekundvisaren marscherade målmedvetet fram. Men tiden stod still. För mig och för många andra.

Annonser