Det är inte ofta jag längtar hem. Hem till Finland. Hem till allt det bekanta. Mitt hem är ju sedan länge i Sverige. Här har jag mina allra käraste. Min egen familj.

Jag kan den kulturella koden i Sverige. Jag vet vad som är ok att säga. Vad som är accepterat. För det mesta.

Ibland saknar jag det finska sättet där skit är skit och kärlek är kärlek. På riktigt känns det som. Inget inslaget. Inget tolkat. Inget som pyr under ytan. Bara raka ord. På gott och ont.

Mammaträff ikväll. Trevande ord. Undangömda blickar från den som jag trodde var min vän. Politiskt korrekta samtal. För det mesta. Jag kände mig naken. Liten. Bekräftelsetörstande. Som en främling. Saknade mina egna gamla vänner mer än någonsin. Hemlängtan!

Annonser