Jag är så imponerad av min lille hjälte. Inte ett pip. Inte ett gnäll igår. Allt gick som väntat. Eller hur kan man någonsin förbereda sig på att ens barn ska sövas. Jag blev rörd. Väldigt rörd. Att se de små ögonlocken fladdra som små fjärilsvingar mot sömn. Tufft. Skar i hjärtat. Men allt gick bra och vi fick komma hem igår eftermiddag. Jag och sonen tätt inpå varandra. Nattens timmar tickade och vi var vakna. Alvedon var sjätte timme. Nu är vi trötta båda två. Hemma. Ingen skola på åtminstone en vecka. Bolibompa på tv. Jag framför datorn.

P.s. Inga drömmar som han minns iallafall…

Annonser