Som jag flänger och far. Vecka ut och vecka in. Undrar hur mycket tid jag egentligen spenderar på resande fot. Totalt sett.

Minns när jag började resa i jobbet hur mina sinnen var liksom vidöppna. Alla dessa intryck, lukter, dofter, människor sögs in. Allt kändes spännande. Jag var mer närvarande. Just nu känns resorna uteslutet som en transportsträcka till något. Det som varit, det som komma skall. Sällan just här och nu.

Är det slentrian? Nästan som i ett förhållande när man börjar ta  varandra för givet. Familjen Ab. Jobbet Ab. Inte så stor skillnad om inte man gör skillnad…

Annonser