Rörigt i natt. Två barn i sängen. Vår säng. Det blev trångt. Våra barn är ju inga bebisar mer. Fem och om sju dagar Sju. Englis pratar i sömnen. Elliot vill ha trygghet. Buffar sig allt närmare mig. Ett ben runt min mage och en arm runt min hals. Mannen snarkar. Jag  önskar jag kunde njuta av närhet nattetid, men jag vill ha lugn och ro.

Rörigt på morgonen. Alla dessa uppmaningar. Klä på dig. Ät upp din frukost. Gå själv upp och hämta tröjan på ditt rum. Nej det finns inga monster i garderoben. Kom igen nu. Stanna inte framför spegeln hela tiden. Ta på dig skorna. Kom igen nu. Går in i grovköket. Lägger i en tvätt i tvättmaskinen. Får ta ett stort skutt över all kartong som ska slängas. Landar mellan kartonger och tvätthögen. Irriterad. VARFÖR SKA JAG ALLTID VARA DEN SOM STÄDAR GROVKÖKET? Ilskan bubblar. Hör Jörgen sucka. Jag släpper grovköket och fortsätter tjata på barnen. Nu börjar pappa få bråttom.  Jörgen irriterad. Står där som en ilsken tjur och muttrar. Streckmun med halsduken hårt knuten om halsen. Jag springer omkring och schychar. Såja, ut genom dörren. Ja, mamma ska vinka . Hejdå mina skatter. HEEEEJDÅÅÅ MINA SKATTER! Jag står barfota kvar  i min fluffiga polyester morgonrock och tittar mig i spegeln. En snorkråka har fastnat på ögonfransen.

Annonser