Att jobba med kommunikation är fantastiskt inspirerande men samtidigt väldigt frustrerande i synnerhet när jag råkar ut för situationer där jag i en expertroll försöker övertala dem som har mindre kunskap i ämnet.

Har kommit på mig själv att  vid möte av motstånd har jag lätt tappat humöret och låtit domedagsprofeten i mig ta plats. Jag tror det hänger ihop med att jag inte kunnat särskilja mellan mig själv som person och min yrkesroll. För mig har motstånd lätt blivit väldigt personligt. Domedagsprofeten har blivit fruktansvärt arg och basunerat ut:   Om inte ni följer mina råd så kommer det att gå åt fanders. Inre känslan efteråt har varit maktlöshet och ilska över att tappa humöret. ”Jag är väl inte sån ?”

Jag har jobbat med inre förberedelse. Gått in i känslokartan och till min glädje lyckats ändra attityd. Känner mig starkare. Lugnare. Att en liten attitydändring kan göra så mycket skillnad. Live and learn 🙂

Annonser