Aldrig har mitt liv känts så upp och ner som just nu. Min chef har slutat och en ny börjat. Nya tankar, nya arbetssätt. Från fullfart till beyond. Trodde inte det kunde vara möjligt men det är det. Kombon jobb, studier, familj, mina egna kroppsliga brister och pappas sjukdom känns surrealistisk. Nyper mig själv stup i kvarten för att se om jag drömmer.

I allt kaos finns en klarhet. Tydlighet. Ett tillstånd där jag är ett med universum. Där min sprattlande kropp och min motorväg till hjärna finner tillit. Trygghet. Vet inte vad det är, men där är det. Något större. Vägledande.

Var på en föreläsning med en Vietnamesisk nunna. Hon guidade oss in i mindfullness. Till ett tillstånd där vi kramade våra celler. Log åt oss själva. Älskade oss själva. Visste inte att det var möjligt att med små medel känna sån skillnad. Klarhet.

Jag står inför ett vägskäl. Jag tror jag vet vad jag vill. Men vet inte om jag vågar.

Annonser