Limbo. Känslan för tillfället. Fick nämligen ett samtal idag. Rösten sa att jag var uppskattad. Ville fortsätta samarbetet. Innebörden; mer resor, mer jobb.

Presteraren fick sig en rejäl skjuts av bekräftelse. Hör du, dom gillar dig! Kontrollanten bannade presteraren och påminde om att sagt är sagt. Du skall ju trappa ner skrek hon med pipig röst.

Aj, aj, aj. Vill inte tappa fokus. När jag tar ett steg tillbaka ser jag det klarare. Inre rösten är lugn. Manuset går sick-sack men vägen är klarare än på länge. Jag känner mig som en B-klassens regissör som försöker sig på att regissera tunga skådespelare. Hallå, skriker hon förtvivlat och försöker överrösta rösterna.

Träffade min underbara terapeut. Mediterade fram den vise mannen. Morfar. Tårar. Längtan. Kloka ord; lita på ditt inre.

Prövningar. I-lands prövningar. Bakom skymningen ser jag en ljusstrimma.

(mamma, jag håller inte på att bli galen).

Annonser