Spark i sidan. Trevande fingrar. Tittar mig omkring och ser blåvitrandiga lakan, Igelkottslakan, Muminlakan. Kugghjulen gnisslar. Tar en stund innan jag inser att vi är fyra i sängen. Igen. Mumlar ”vad är klockan” till Jörgen. Tjugo i sju lyder svaret. Åh nej. Stön. Engla piggelin. Vill leka. Elliot piggelin. Vill leka. Kravlistan från barnen blir längre och längre för var minut.

Jag och Jörgen låter likadant. Sömndruckna. Trötta. Irriterade. 

Upp och hoppa. Gör frukost till barnen. Jörgen och jag tar vår sedvanliga morgonpromenad. Går till stranden. Sol. Varmt, även om hösten gör sig påmind genom våra kalla näsor. Vi bor i paradiset konstaterar jag när min blick letar sig ut mot vattnet.

Beger oss så småningom till stan. Parkerar vid Malmö museum. Slottscaféet. Blomkålssoppa och surdegsbaguette för oss stora. Spagetti köttfärssås för de små. Så smart tänker jag. Att erbjuda detta till barnen och för en rimlig peng dessutom.  Vi traskar vidare genom trädgården. Tareq syntes inte till konstaterar Elliot. Undrar vad han gör så här en söndag förmiddag.

Bilfärd genom stan. Regn. Snabbis till Morot och annat. Engla är hooked på deras ekologiska äpplen. Köper valnötter och sabbar nästan deras nötautomat. Nötterna vill komma hem till oss. Jag vill inte att alla nötterna ska komma hem till oss. Påsen räcker inte till. Valnötterna rullar fram. Jag är som Mrs Bean konstaterar jag. Tur att ingen ser mig in action.

På väg till Moderna Museet. Passerar Fritidsresornas reklam med Mads Mikkelsen. ”Livet är inte dagarna som passerar utan dagarna du minns”. Bullshit tänker jag. Livet är nu. Inte bara det du minns.

Framme vid Moderna. Grattis. Familjesöndag. Rundtur och pysselverkstad för barnen. Lycka. Glitter och glamour. Ansiktsmaskar. Galna brillor produceras. Äppelkaka på fasters kolonilott kronar dagen. Vissa dagar blir bara så härliga även om man vaknar tjugo i sju och har sår i öronen så här 20.11 på kvällen.

Annonser