Tre veckor bakåt i tiden. I duschen. Högra handen letar sig över det vänstra bröstet. Något känns främmande. Knöligt. Hårt. Iskallt i magen. Tar mer tvål och känner och känner. Ropar på mannen. Känner du? Jag känner säger han.

Detärsäkertenförstoradkörtel säger jag tyst för mig själv. Som ett mantra. Som hack i skivan. Förtränger UFOn i bröstet i en veckas tid. Tar sedan tag i det. Jag är på banan. I processen att få veta.

Läkarbesök. Resistens lyder bedömningen. Vadå resistens. Besviken. Var ju så säker på att jag skulle bli hemskickad. Idiotförklarad nästintill. Kom inte hit och slösa bort vår tid. Men nej. Två R. Resistens och Remiss. Ringer bröstmottagningen i Malmö senare i veckan. Trodde du att du skulle få tid inom en vecka frågar rösten i luren. Ja, nu blev jag idiotförklarad. Känner mig liten och osedd. Frågar om det går att påskynda processen. Platsa på väntelistan för avbokade besök?

Samtal från Malmö efter en stund. Jadå. Välkommen på måndag 11. Oktober. Samtal igen. Nehe. Dubbelbokning.

Jag befinner mig i ett limbo hela helgen. Städar frenetiskt. Sorterar mappar på datorn. Sysselsätter mig non-stop. Andfådd nästan.

Måndag. Tittar mig själv i spegeln. Blek. Mörkt under ögonen. Inte konstigt. Har sovit dåligt veckor i streck nu. Jag tar fram min YSL ljuspenna. Nåt som normalt platsar kategorin lyxsminkning. Nu känns det som att jag sminkar en vaxdocka. Känslorna är inkapslade. Jag är en robot mot ett mål. MAS.

Har bestämt mig för att åka in enligt det första samtalet. 07:45. Ingång 44 våningsplan 2. Jag tas emot. Mammografi. Brösten som plattfiskar. Tänker på Baccalau. Saltad gammal torsk. Kläm och knip. På maskinen står det Inspiration. Jag frågar sjuksköterskan hur i jisse namn man kan döpa en Mammografimaskin till Inspiration? Hon ser besvärad ut. Undrar om jag är den första att påpeka detta. Smalltalk för att undvika det obehagliga.

Ultraljud nästa. Gelé. Varm gelé. Nåt nytt. Det brukar vara isande kallt. Förstärka sårbarheten. Nakenheten. Men nu var det varmt.

Det är tyst. Doktorn sveper staven över kladdet. Det tar lång tid. Jag frågar hur det ser ut. Sist jag frågade det hade jag en bebis i magen. Nu har jag en UFO i bröstet. Inte så pratglad doktor. Hon lyfter sitt huvud och säger att hon inte ser något som skriker cancer. Jahapp. Det är väl bra säger jag. Jahapp säger hon. Det tror jag. Tror är inte samma sak som att veta ringer det i huvudet, men jag tränger undan kontrollanten. Jag gör mitt bästa för att känna mig glad. Positiv.

Punktion på torsdag. Passar klockan 13.00? Har lust att vara spydig. Men viskar bara ett ja tillbaka.

Hemma. Luften gick ur. Trött och slak. Försöker locka tillbaka känslorna. Lyckas hyfsat.

Annonser