Tisdag klockan 16.22. Jag står och väntar på skolbussen. Samtal. Får barnen följa med till F för att fira hans födelsedag. Så klart det går finemang. Skjutsar barnen till kompisen. Tårta och mys. Kalas och sång för F. Grattis stora killen!

17.45, vi går hemåt. Engla vill ingenting. Blodsockret i knäna. Overallen kliar. Mössan är fel. Mamma jag vill låna din mössa. Bär mig mamma. Tjafs och bråk. Slutar med att min basker landar vid vägkanten. Hoppas att det inte landade i hundbajs tänker jag. Elliot springer och räddar mössan. Det är han bra på. Att rädda. Anpassa sig. Det är männens roll i vår familj. Ryser.

Jag steker blodpudding till Elliot. Så långt man kan komma från vad jag själv skulle stoppa i mig. Men han gillar det.  Engla springer runt köket och äter köttbullar. Kalla. Direkt från paketet. För det är det godaste som finns. Mamma Scans köttbullar. Så är det väl när barnen serveras mest hemlagat. Att allt i affären blir frestande. Jörgen muttrar något vid spisen. Engla skriker och äter. Samtidigt. Ljudvolymen börjar närma sig outhärdig nivå. Köttbullarna landar i stekpannan brevid blodpuddingen. Elliot sitter på diskbänken och rör om medan syrran härjar. Vårt hus är en enda resonanslåda tänker jag. Herregud.

Jag och Jörgen viker lakan. Försöker vika lakan rättare sagt. Så mycket rena lakan till följd av ytterligare en springmask invasion. Torken syns inte.  Täckt av lakan. Täcks nästan inte tända lampan i grovköket, så mycket lakan finns det. Varför bryr jag mig över om berget syns ut? Trycker städtanten i mig undan. Försöker ha en konversation med Jörgen. För jag vill ju berätta om Kate Magics föreläsning. Om enzymer och elektrolyter. Om affirmationer på tekannan. För vattnet för med sig budskap. Jag blir avbruten hela tiden av Engla. Mamma, mamma, mamma. Jag ryter åt henne. SLUTA AVBRYTA MIG. Hon skriker att jag minsann avbryter henne. Vi är rätt lika. Englis och jag.

Sen blir det slagsmål om ballongerna. För barnen har fått var sin från kalaset. Gul och Lila. Engla vill ha lila. Det vill Elliot med. Engla drämmer till Elliot. Elliot ylar. Jag vrålar. Jörgen går undan. Känner mig skogstokig. Hela kvällen. Bråk och skrik. Jag är ett barn själv känner jag. Nallen flyger ut på terassen. Vet att det här funkar aldrig. Hot och skrik. Jag vet hur jag borde uppföra mig men min ilska lyckas inte överrösta den inre rösten. Bär Engla upp för trappan. Sprattlandes. Hennes fot träffar mig i ögat. På nåt sätt lyckas jag lugna ner mig och vi kan mötas pluttan och jag. Sov gott. Älskar dig. Se vackra drömmar.

Sätter mig i soffan. Helt slut. Tv och mackor. Lyxmackor. Hembakat bröd och avocado. Rooibos till. Hör tassande steg. Elliot kommer ner. Vill bli masserad på ryggen. På nåt sätt lyckas det gå på tvären där med. Elliot och Jörgen bråkar. Klockan blir 21. Jag orkar inte mer. Har ingen röst. Lugn till slut. Men är för trött för att föra ett vettigt samtal med Jörgen. Ser på House. Skrattar åt hans ironi. Somnar till tanken om att vi har det ganska bra vår lilla skrikiga familj. Vi älskar varandra även om det går ofta på tvären.

Annonser