Hemstad. Uppbokat schema. Teamglädje med hela gänget. Sista gången. Vemod och rädsla. Tjockt i halsen. Tapperhet. Övertygelse om att jag gör rätt. Du är en fin person säger en. Jag vill inte mista dig säger den andra. Förändras aldrig viskar den tredje. Du är modig säger den fjärde och torkar sina tårar. Jag är för tom för att gråta. Fokuserar på att bara finnas. Andas in och andas ut.  Flyr från kontoret med en frenesi jag inte känner igen. Lämnar grejerna på hotellet. Det stora ödsliga men med så många fina minnen. Känner av skratten i korridorerna. Nu går jag här ensam.

Går längs med Mannerheimvägen. Regnar. Jag vill känna regnet och lämnar paraplyet i väskan. Går med bestämda steg och andas in novemberluften. Passerar människor som väntar på spårvagnen. Jag går snabbare tänker jag. Lustigt hur avstånden känns kortare nu när jag inte längre bor här. Självklart att promenera. Rensa kroppen. Rensa sinnet.

Jag behöver mycket tid för kärlek nu. Tid för mig själv. Tid för att smälta. Känna alla känslor. Träffar en kär vän på kvällen. Middag igen på Satkar. Meningar som kompletteras av den andra. Kreativitet och glädje. Vi pratar om livets vågor. Turbulens alla får leva med. Vi pratar om balans och tacksamhet över att finnas till. Tacksamhet även när livet känns mörkt.

Annonser