Sista grupptillfället på Humanova igår. För gruppen MY. Eller MYS.  Tänk vad ett år kan gå fort. Jag är så tacksam att jag fått ta del av allas resa, allas sårbarhet och utveckling. För utveckling har det skett så in i Norden.

Jag har aldrig varit bra på att ta farväl. Vill alltid hålla en fot mellan dörren. Så även igår. Jag grät i floder. Höll händer. Kramade hårt. Mindes tillsammans. Allt det glada och det sorgliga. Smärtan. Glädjen. Högt och lågt. Lågt och högt. Vi kommer alltid att ha kvar detta. Skärvor av helhet.

Bli den du är. Efter 38 år har jag en aning om vem jag är. Vad som får mina skölder att träda fram. Vad som gör mig otrygg. Vad som gör mig stark. Vad som begränsar mig. Hjälper mig.

Men jag blir aldrig färdig. Gud låt mig aldrig tro att jag är färdig.

Annonser