Stiltje på skrivfronten. Inåtvänd blick. Mycket som händer nu i sinnet. Intensivt arbete med mig själv. Personlig utveckling hard core. Och så det där med jobbet. Lämnar om två veckor. Som en liten kyckling som lämnar sin mamma. Som att flytta hemifrån och se om det bär. Så känns det. Och det kommer att bära. Bära långt.

Att se att en del av mig varit så stark. Så dominant. En del som jag identifierat mig så starkt med. Nysta upp. Öppna upp för det andra inom mig. Lära känna mig själv. Helt och fullt. För det är psykosyntesens metod. Att hjälpa oss att se hela vårt inre med alla mönster, roller, strategier. Och det är inte alltid så roligt att se. Det där man gärna vill skuffa åt sidan. Inte erkänna eller ens ta del av. Se min egen sanning i vitögat.

Min största roll besitts av Presteraren. Kära fina presteraren. Som du tjänat mig men ack som du begränsat. Nu får du semester ett tag tills jag väljer att ta fram dig igen. Mer balanserat.

Jag får acceptera att  det går fram och tillbaka som vågorna mot sanden. Jag vaggar mig själv tyst och högt. Lugnt och stormigt. Sakta sakta vaggar  jag  mig själv framåt.  Jag känner att jag skalar av ett lager igen. Och står här lite naknare än förut. Och det är okej tänker jag. Just precis så här.

Annonser