Smärta i axeln. Fruktansvärd smärta. Natt på akuten. Lång väntan. Tårarna rinnandes. Armen som en avhuggen del av mig.  Fast med yxan kvar. Kändes det som. Makabert. Brutalt. Smärtan känns värre än att föda barn tänker jag. Gråter. Skriker ut min smärta. Alvedon. Diklofenak. I mängder. Främmande ord som lindrar. Kortisonspruta och lokalbedövning. Jag känner mig svag. Jag hatar att känna mig svag.

Hemma igen. Barnen vill pigga upp mig. Sötnosar. Gosedjur landar i sängen. Våta pussar. Mår du bra mamma? Den rosa lilla sladdlösa bandspelaren dyker upp och jag får lyssna på Pippi. Sedan live-konsert och skönsång. Berättelsen om det lilla fölet som blev lämnat ensam i regnet. Ord som kommer ur dotterns mun samtidigt som hon tänker.

 Medvetenhet. Jag försonas med min känsla av svaghet. Och hur ofta är jag så här starkt i nuet? Kroppen vill berätta något. Och jag är mer än min kropp. Jag är mycket mer. Mantrat jag upprepar tyst för mig själv samtidigt som vänstra pekfinget letar sig långsamt men målmedvetet fram över tangenterna.

Annonser