Jag behöver inte längre kämpa för att stilla mig. Hittar en balans i närvaron mellan aktivitet och kontemplation. Unnar mig kurser och sådant som jag tidigare skjutit upp. Till något som ska ta plats. Sen. Men Sen kom aldrig närmare. Utan skjöts undan varsamt. Undan för allt jag trodde jag måste ta hand om innan.

Idag har jag läst ut en bok jag lånat på bibblan. Bara det är nytt. Att ta sig tiden att gå till biblioteket. Dofta på dammet och förföras av alla titlar. Jag har legat i min säng och läst. Mitt på dagen. Tagit en tupplur. Tillåtit tröttheten ta vid efter ett härligt långt pass i Organisk yoga igår. Gett mig själv det jag behöver. Lyxtillvaro? frågar jag mig själv. Nödvändighet svarar mitt inre. För att foga samman skärvorna. Inte med snabblim utan med nåt annat. Nåt som får ta tid när jag formar mig själv. Min inre mosaik.

Annonser