Det är länge sen jag skrev. En blixt slog ner bredbandet och kanske var det ett tecken. Att det var dags att ha paus från skrivandet.

Sommaren är här. Med kontraster av värme och aggressivitet. Känns verkligen som moder jord ger oss varningstecken som prov på sin styrka. Påminnelser som inte längre är subtila utan märkbart påtagliga.

 Jag vaknar varje morgon innan klockan sex. Utvilad och lycklig av ljuset. Nästan så jag blir rädd för mörkret. Hösten. Försöker njuta och inte springa iväg i tankarna till det som komma skall. År efter år.

Snart är det dags för barnen att ha sommarlov. I 10 veckor ska vi gosa, förmodligen gräla men framförallt vara nära nära varandra.

Som min härliga busa sa igår när jag satt framför min telefon och försökte formulera ett e-mail och ville ha lugn och ro:  mamma, viktigast är kärleken. Och så är det. Precis så. Min kloka härliga unge.

Annonser