På något märkligt sett känns vissa lediga stunder längre än andra. Som om tiden tidvis står stilla. Inväntande efter nästa djupa andetag. Eller är det sinnet som tillåter mer? Att mer information kan på något sätt lagras in.  Som en hårddisk med oväntad kapacitet. Där oväsentligheter får ge vika. Och där endast det som betyder något får ta plats.

Precis så har jag upplevt helgen. Som ett tomtebloss som inte slocknar. Innerlighet. Kärlek. Värme. Närvaro. Långa promenader. Mysiga frukostar tillsammans. Skratt. Gehör.

Jag riktar blicken inåt och tackar det som sprakar.

Annonser