Söndagmorgon. Mannen är åter puts väck. Närvarande på Skype om man har tur. Globetrotter. En glad sådan. Barnen sover länge. Så även jag. Om halv nio räknas som länge. Det gör det.

Pyjamas. Nina Simone och en kardemummalatte. Det är små saker som gör livet värt att leva. Jag lever. Jag njuter.
Aktiverar fem barn och mig själv och vi beger oss till stranden. Egentligen är det inte typiskt strandväder. Inte så där som på film. Vi packar ryggsäcken med sonens tigerkaka och flädersaft. Tre tjejer, två killar och en mamma. Bestämda steg.

Leker Wildkids. Annat var det när jag var liten tänker jag. Då sprang man ute och lekte utan en lekledare. Alla ungar i grannskapet. Härjade och skrattade. Lekte. Lekte. Lekte. twentyfourseven. Nu är det mutor som gäller. Eller inbillar jag mig bara? Wildkids med barnen tjugohundratolv är lika med lekar och tävlingar utomhus. Så som vi gjorde när jag var liten. Och barnen härjar. Och skrattar. Och leker leker leker. Glada minner. Sand överallt. Fika och närvaro. Härliga ungar och en glad mamma ute i det fria. Vilken underbar söndag!

Annonser